Det är svårt att komma ihåg hur man stavar "sje"-ljudet och "tje"-ljudet, speciellt för barn. Vi föreslår att använda bokstaven "w" för "sje"-ljudet och bokstaven "x" för "tje"-ljudet.
Vem kommer inte ihåg ramsor som man var tvungen att lära sig: "En svan skulle stjäla en stjälk, men stjälpte och vände stjärten mot stjärnorna" och "Pojken i sin skjorta gul, skjuter skjutsen in i skjul"? Det finns givetvis flera varianter.
Det är inte bara så att det är svårt att komma ihåg hur man stavar vissa ord. Dessutom är det så att ett ord ibland uttalas med "tje"-ljudet men stavas likadant som ett annat ord som inte uttalas så, till exempel "kör" som är en form av verbet "köra" om det uttalas med "tje"-ljudet, och en samling personer som sjunger om det uttalas med "k"-ljudet. Ett liknande förhållande råder mellan de två orden "kön" (bestämd form av "kö", dvs en rad väntande personer) och "kön" (som används för att skilja mellan en man och en kvinna). Med den föreslagna stavningreformen skulle de två orden som uttalas med "tje"-ljudet skrivas "xör" och "xön".
Bokstäverna "w" och "x" är inte så vanliga i svenskan, och när de används är det ofta i låneord. Dessutom är det så att i flera andra språk så uttalas bokstaven "x" på något sätt som liknar svenskans "tje"-ljud. Dessutom är varken "sje"-ljudet eller "tje"-ljudet speciellt vanliga i svenskan så förändringarna skulle bli små.
Vi vill även understryka att vi inte föreslår någon uttalsreform. De två ljuden uttalas helt olika i olika delar av Sverige och av olika svensktalande personer i Sverige och annorstädes, och det finns ingen anledning att ändra på detta.